Oj vad det händer saker hela tiden. De tre små knubbsälarna utvecklas i en rasande fart.

Livet med kattungar är spännande. I bland har man kattugnar i bolådan och ibland är de borta…

I onsdags kom Michael hem från jobbet, möttes av en nöjd och svansande Allis i hallen. Hängde av jackan, tog av skorna och det första vi gör sen är att titta in i bolådan som står i sovrummet. Inte en enda unge! Lådan är tom!!! Michael får både hjärtinfarkt och hjärnblödning och ringer till mig som har utvecklingssamtal och bara trycker bort honom två gånger… Han är tvungen att reda sig själv. Allis är så nöjd så och efter en liten stund visar hon att hon lagt dom i bäddmadrassen som ligger undanstuvad vid väggen för vidare transport sen vi köpte ny säng. Det är ju inte första gången hon flyttar dom och man blir lika förtvivlad varje gång och har lust att skrika VISA MIG VAR DOM ÄR!!! Men det hjälper ju inte så det är bara att ta det lugnt, leta och se vart hon tar en. Det är en pärs att inte veta var de är men de hade det mjukt varmt och gott även om vi tyckte att utrymmet var lite väl smalt och trångt. (Nu har vi gjort oss av med gamla sängen.)

——————————————————-

Knubbsälarna tar sig allt större lovar i bolådan och kravlar ibland upp och tittar över kanten på världen utanför. Så på sin tre-veckorsdag (lördag 10/12) fick de en större värld att röra sig i samtidigt som de också flyttade in på kontoret. Får se om Allis tycker det är ok. Första natten har gått bra även om hon varit hos mig och kollat läget några gånger i natt.

Putte och Gusse har också fått bekanta sig mer med de små i veckan. Vår britt Gusse (S*Always Shylock) 11 år tycker de är rätt ok. Kör in hela näsan i pälsen på MiTo och analyserar dofterna. Huskatten Putte 10 år är oerhört skeptisk till de små liven. Ryser av obehag och håller sig på avstånd.

———————————————————

Nu leker de mer och mer med varandra. Biter, sprattlar och kivas med varandra eller med tvättrådslappen i liggdynan eller något annat spännande. Rätt vad det är ligger de som en skalbagge på rygg och sprattlar med alla benen i luften. Det är väldigt sött… Likaså skriker de i högan sky och är osams om bästa tutten i mjölkbaren. Vi sitter mycket vid bolådan och pysslar för att socialisera dom så att de ska bli trygga och tillgivna oss människor. I fredags tittade dottern o sällskap in och kelade en stund. Eftersom MiTo är en liten myspropp som tar kontakt blir det lätt att det är honom man plockar med mest. Giulia och Giulietta piper i högan sky och då kommer mamma Allis joggande och tycker att vi ska stoppa in dom i lådan hos henne så hon får tvätta dom rena och ge mat så de blir lugna. Men vi plockar lite ändå. Både de små och Allis måste ju lära sig. Nu i helgen har de dessutom alla tre fått sin första manikyr. Små kattungar har galet långa vassa klor som fastnar i våra kläder. Det tyckte de väl inte var något vidare men med tid och tålamod så har nu alla tre nyklippta klor och är inte så riviga när man plockar med dom.

MiTo väger idag 436g (110g när han föddes).

Giulietta med de fina prickarna väger idag 387g (94g när hon föddes).

Giulia som har en så härlig värme i sin färg väger idag 378g (97g när hon föddes).